Att servera mat till vuxna vs barn

Något jag har lärt mig under våra strider med att få Noah att äta ordentligt är att han INTE äter med ögonen på samma sätt som vi vuxna. Jag påstår inte att mina uppläggningar är världens vackraste men jag försöker att lägga upp maten någorlunda koordinerat istället för att bara slafsa upp maten på tallriken. Dock funkar inte det med Noah. Istället måste man servera allting separat (undantaget Spagetti och köttfärssås), dvs, sås i ett hörn, kolhydrater i ett annat och grönsakerna i ett tredje. Han är också inne i en fas där han gärna vill veta precis  vad precis allt är som finns i maten. ”Vad är det i såsen mamma?” ”Vad heter den här grönsaken mamma?” Detta är säkerligen korrelerat på något sätt, att han vill ha kontroll på vad han äter, samtidigt som han lär sig vad det faktiskt är som han äter. Så bara för att demonstrera så tänkte jag visa en bild på hur jag serverar en tallrik till oss vuxna vs hur samma maträtt serveras till Noah:

E81B3CA1-FF3E-434E-A12B-97DE5D077536

Haha, skillnaden är ganska stor va? Men men, huvudsaken är att han äter 🙂

Det här med att få barnen att äta

Hur är era barn? Äter de allt ni serverar? Gör ni annan mat till barnen? Bråkar ni med barnen vid matbordet om de inte äter, eller låter ni dom gå ifrån med löfte om att det minsann inte blir något annat att äta förräns det är dags för kvällsmat?

Med Noah går det verkligen upp och ner. Han kan ibland vara i en period där han äter en ärta till middag och sedan totalvägrar att äta mer. Vissa perioder äter han bara frukt och andra perioder så vill han bara äta havrekuddar. Vi har verkligen försökt allt, och då menar jag ALLT för att få honom att äta ordentligt. Vissa perioder så äter han jättebra och då börjar man slappna av litegrann och så börjar det om…
Ett av skälen till att jag inkluderar Noah så mycket som möjligt i min matlagning är för att väcka hans intresse och entusiasm för mat och att han förhoppningsvis tycker det är ”roligare” att äta när han själv har varit med och lagat maten. Det har funkat lite bättre, men det är ingen mirakelkur.

Just nu är jag och Nick dessutom lite oense om hur vi ska fortsätta. Nick tycker att vi helt enkelt får äta spagetti och köttfärssås 5 gånger i veckan, för då vet vi ju att han får i sig mat (det är Noah’s favoriträtt!). Jag tycker däremot att Noah ska lära sig att äta det som serveras och ger vi med oss så inser Noah att hans matvägran lönar sig och problemet kommer att fortlöpa.

Dock så försöker jag tänka på att inte krydda maten med starka kryddor, såsom chili och liknande, alldeles för mycket när jag lagar mat, men samma sak där, vart går gränsen? Det är ju samtidigt viktigt att han blir van med nya smaker och att hans smaklökar utvecklas…
Ja, det är ett himla gissel det där med mat och barn och vi är förmodligen inte de första föräldrarna som sliter av oss håret i frustration över våra barns matvanor/matvägran och garanterat inte de sista.

noahblogg

Älskade lilla barn, du ger din mamma och pappa grått hår med alla fajter vi måste ta angående mat.